Antagligen läser precis ingen det här längre. Men själva poängen är, som jag har fattat när jag har skrivit, inte att någon läser. Poängen är att jag sparar Dong-Meis barndom. Mycket bättre än på alla andra sätt jag har försökt spara på barndomar.
Och jag har provat.
Listor över ord de erövrar.
Brev till dem i framtiden.
Dagar jag har skrivit ner så noga jag har kunnat.
Men inget funkar. Utom det här. Här skriver jag.
Så nu kör jag igen.
Det är fullt möjligt att jag verkligen har förstört dem med flytten. Men de har det inte så illa. Värst är det förra älskade A., precis som vi trodde. Hon går inte på en kull musikklass, hon är inte så liten som Dong-Mei, och hon har hamnat i en STOR klass. Jätteduktiga lärare. Men för många barn.
Men hon har det inte dåligt. Kanske är jag inte så dålig, ändå.
Kanske är jag en okej chef i Elsas gäng.
Jag skriver vidare. Nu från Stockholm.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
