Ett litet tag till får jag cykla med Dong-Mei bakpå. Vi har en sån där storbarnsstol som bara är en platta egentligen. Det är ganska tungt nu. Men mysigt, för hon är med. Snart få hon väl cykla själv, men om nån har varit i Göteborg och sett hur stan är uppgrävd, hur cykelbanor slutar i en fil på motorvägen och hur det inte finns säkra övergångar så förstår man att vi helst inte låter henne cykla där.
I alla fall satt hon bakpå häromkvällen på väg hem från kören. Hon funderade på något:
-Mamma, om en häst trampar en på foten, vad händer då?
-Jag tror att det kan gå ganska dåligt, Att man kan råka göra sönder några ben i foten.
-Bryter man benet?
-Nej, inte benet, men de små benen inne i foten. Varför undrar du det?
-För inget! svarar hon kanske lite väl fort. Och Elsamamman har nu varit mamma i femton år och vet när man ska ana ugglor i mossen.
-Planerar du att BLI trampad på av en häst? frågar jag.
-Kanske.
-Men var ska du hitta en häst till det då?
-Jag vet inte.
-Nej, säger jag, det får du fundera på.
Och det får JAG fundera på. Vad skulle vinsten vara av att bli trampad av en häst? Hon rider inte, hon träffar aldrig några hästar alls, faktiskt. Förutom stålhästen då. Och med den trafiksituation vi har här, så är det större risk att bryta benen i foten om man cyklar än om man rider, skulle jag tro.
