Om mig

Mitt foto
Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.

måndag 17 december 2018

Kärlek och tunnbröd

A. känner sig igenom livet. Igår var det synd om någon på teve. 

-Åh, säger A. Jag skulle bara vilja krama honom!

D. skriver uppsats om sina luciatåg. Den går ut på hur dags väckarklockan ringde, vad han därefter åt till frukost (tunnbröd och päronyoghurt) och vilken placering i ledet han hade. Inte en känsla i sikte.

Man kunde tro att man blir en bättre förälder av att ha flera barn. Men ingen kunskap om barn kan generaliseras. Varenda en av dem är hels sin egen.

söndag 16 december 2018

Prydnadskål

Dong-Mei och jag går över Medborgarplatsen. Hon pekar på en plantering i en stor cementkruka. Och fortfarande är B bättre än P. Hon pekar:

-Det där är Brydnadskål!

Japp. Bra att veta. Lite detaljnivå, men bra att veta.


Lång tid

Läggdags.

-Har du kissat, Dong-Mei?
-Ja!
- När då?
- I förrgår.

För länge sedan, Dong-Mei. Det blir en kiss till innan du får krypa till kojs.

torsdag 13 december 2018

Sten, sax, klo

Dong-Mei och jag leker sten, sax påse. Hon gör mest sax, och det gör det ju lättare för mig att inte vinna för mycket.

Men rätt som det är gör hon varken sten eller sax eller påse. Hon kröker fingrarna till något annat.

-Dong-Mei, vad är det där? frågar jag
-Det är en klo. Den river alla andra.

Smart. Klon.

onsdag 12 december 2018

A. är som hon är. Det är det som gör henne till vårt märvärdigaste och intressantaste och underbaraste barn.

Varje morgon spelar hennes lärare lugn musik och så får barnen sitta och läsa. Inte så kul för A. antagligen, för hon kan inte läsa. Eller nästan, nu men inte tillräckligt för att det ska vara nån större poäng att sitta där med musik och mysläsa.

Men det fanns tydligen fler problem:

-Det går inte att läsa när fröken har på musik.
-Nehej?
-Nä, för då börjar jag sjunga.

Liksom av sig själv.

måndag 3 december 2018

Att finnas

Alltså, finns barn bara för att vuxna ska bli så himla lyckliga av dem?

Det känns ju som ett konstigt skäl att finnas - för att ens föräldrar ska känna att de hade mest tur i hela världen.

Jag petade lite på Dong-Meis öra i morse. Det är fortfarande mjukt, vuxnas öron blir hårda med tiden. Men hennes: mjukt och varmt och så doften av sovande barn.

Det kan inte finnas nåt bättre någon stans än de där öronen.