Om mig

Mitt foto
Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.

onsdag 9 maj 2018

Dålig morsa

A. vägrade gå till skolan i morse, för igår vad D. hemma. D. var sjuk, det är inte A, inte så värst. Men förklara det för en irrationellt men ovanligt kärleksfull unge.

Som skäl för att inte vilja gå till skolan anförde A. att hon kunde börja blöda näsblod, för det gjorde hon faktiskt igår. Ingen fick se hennes näsblod.

Dong-Mei är gränslös. Andra säger charmig, men gränslös är hon.

D. finns det säkert något skäl att oroa sig för också, jag kommer bara inte ihåg vilket just nu. Jo, kanske något med hur han relaterar till jämnåriga. Kan han skaffa, "skaffa" vänner, eller måste de skaffa honom?

Orsaken bakom alla dessa problem: mamman.

Såklart.

Misslyckad.

lördag 5 maj 2018

Vi nöper vidare

-Mamma, tio meter, är det kallt?

Farligt

Och medan jag skrev inlägget om ketchupen, som tog kanske en halv minut att skriva, så fräste det till i köket. Ketchupen skulle vara till pyttipanna. Och så låg det några ägg på diskbänken.

Det var Dong -Mei som hade klättrat upp och knäckt ett av äggen i pannan. Det stektes fint.

Det finns inget denna kompetenta treåring inte kan göra. Men lite vådligt är det.

Ketchupeffekten

Jag (muttrar in i kylskåpet):-Men jag köpte ju ketchup..?
Dong-Mei:- Ja, och poff! så var den borta!

Hjärta

A. kommer springande från teven där hon har tittat på Sagan om Ylvania.  Hon har sprungit så fort att hon är andfådd och pratar för fort och osammanhängande. Programledarylva har tydligen fått ett meddelande från någon på en annan planet. Någon som är ensam och, enligt A. inte har "något syskon, kusin eller kompis".

-Får jag, får jag, får jag skriva en lapp och skicka till Ylva?
-En lapp? Vad ska det stå?
-Att jag kan vara kompis! Han var helt ensam, han hade inte någon kompis!
-Tyckte du synd om honom?
- Ja! Jag kan vara hans kompis!

Hon har ett hjärta av guld, den tösen. Det har hon inte fått av mig, det har hon, som Emil, av sin godhet.



onsdag 2 maj 2018

Knäskada

Dong-Mei pekar på sitt knä.

-Jag har ont på mitt knä, säger hon.
-Vad har du gjort då? frågar jag.
-Jag vet inte.
-Du kan ha ramlat och slagit dig, säger jag.

Dong-Mei tänker, ser riktigt eftertänksam ut.

-Du har nog rätt, säger hon.

Det är härligt att under en kort tid av sina barns liv verka som en riktigt listig problem solver.