Affär

Dong-Mei: -Vad heter han, min kusin, som jobbar i affär?
Jag: -Emm, jag vet inte, jobbar nån av dem i affär?
Dong-Mei: - Ja, han, han är lite barn och lite vuxen.
Jag: - Jaha? Som Affe?
Dong-Mei: -Ja, lika gammal som Affe, men det är inte han, utan han som brukar vara hemma hos farmor.
Jag: - Tänker du på Sigge?
Dong-Mei: - Jaa, han menar jag! Jobbar han i affär?!?!

Gasen i botten

Peppa Gris har i flera dagar åkt runt i en skär necessär. Plötsligt gasar Peppa så
Dong-Mei blir tvungen att rusa för att hinna med. Det är rätt kul, tycker både Dong-Mei och jag. Sen stannar Dong-Mei.

-Fast egentligen, mamma, gasar inte Peppa Pig. Det är bara i leken. Det var jag som sprang.

Hade jag aldrig anat.

Sweet

Frukost för femåring som får välja vad hon vill på hotellets frukostbuffé:

Chokladkaka.

Med honung på.

Som en satellit

Dong-Mei: -Satellit är nästan samma sak som batteri.
Jag: - Jaa..?
Dong-Mei: - Jag är smart!

Lång sommar

Vi pratade om hur vi skulle ha det i sommar. A. tyckte att alla syskonen skulle anstränga sig, så att det inte skulle bli bråk. Det gjorde vi alla sedan knuten på. Alla lade sin hand på borden över de andras.

-Neej! vrålar Dong-Mei! Min hand skulle vara underst, min, min!

Så blev det ett bråk av det också.

Lång sommar.

Men det lugnar väl ner sig.

Skolavslutning

Idag slutade de skolan. Den stora och den mittimellanstora.

Jag var med den stora. Föräldrar fick inte vara med i skolan, men fick fika med sina barn och deras klasskompisar i parken efteråt. Och så sjöng de. D. älskar det. Alla de här ungarna verkar älska det, de slutar inte, de vill ta en till och en till. Det är bra.

Trevligt att träffa hans kompisar och deras föräldrar. Trevligt att han trivs så bra. Trevligt att få bo i ett land där barn får gå i skolan och lära sig så himla mycket och där de kan få sjunga och där man kan fika i parken. 

Hur kan jag få vara mamma till så fina barn? Det är inte rimligt.

Kaffe 2.0

Jag fick en ny chans till morgon med kaffe i försommaren. Den här gången hann jag dricka upp.

Photoshop har pajjat. Lika bra, är tråkigt. Så nu blir det inga filter. Bara riktig sommar.

Morning has broken.

En så härlig morgon. Jag smyger ut med en kopp kaffe och sätter mig i solen i den svala morgonluften. Lyfter upp tidningen. Läser, dricker kaffe. Luktar på försommaren. 

I två minuter, kanske. Högt räknat. För sen sätter det igång:

-Mamma? Mamma! Var eru? Säg var du är?!

Sen hittar Dong-Mei mig. Hon kommer ut i bara trosorna, det var en varm natt. 

-Jag ska ge dig sällskap, säger hon. Och så hämtar hon allehanda leksaker och trycker sig ner bredvid mig i utemöbeln. Det är mysigt. Hon luktar solvarmt, nytvättat hår. Vi tittar i en bokstavsbok och hon blir glad för alla bokstäver hon känner igen. Hon känner igen sin egen, och sin brors. Och så kan hon "o".

Sen tröttnar hon. Då hämtar hon ett gosedjur åt mig och packar in mig i två jackor. Så jag inte ska känna mig ensam.

Barn fattar aldrig att man ibland gärna sitter helt själv och tittar på sommaren. Fast ändå. Trots att det hade varit så skönt med en kvart i lugn och ro i solen med tidning och kaffe, så var det bättre med henne, Snorkfröken i plast, en leksakskanin och boken.

Morgonstund har choklad i mund.

Elsammamman var lite utmanad imorse.

Dong-Mei skulle till tandläkaren. Av någon skäl gick inte Elsammamman upp när klockan ringde. Det är sent på terminen. Hon orkade inte. Det gick inte. Hon kunde inte somna om heller, alltså låg hon i sängen och ångrade att hon inte gick upp.

Sen ringde Elsapappan och meddelade att han hade tagit cykeln till tunnelbanan tidigare på morgonen. Behövde Elsamamman den, kanske?

Ja, det gjorde hon.  Hon och Elsa/Dong-Mei skulle ju cykla till tandläkaren om fyrtio minuter. Så då kom Elsamamman kvickt ur sängen och gjorde välling till Elsa/Dong-Mei och kaffe till sig själv. Hon borstade också tänderna noga på Elsa/Dong-Mei som ju skulle till tandis. Hon bad Elsa gå och kissa och ta på sig framlagd klänning, och fråga syskonen om det var något, för nu behövde Elsamamman bege sig till tunnelbanan för att cykla hem cykeln.

Och så begav hon sig iväg. När hon kom hem, med cykel, hade Elsa/Dong-Mei inte klätt på sig, naturligtvis, vad TRODDE egentligen Elsamamman? Men hon hade hittat ett chokladexperiment som hon lagt in i frysen dagen innan. Det slickade hon på med sin nyborstade gåbortsmun. Och nu var det lite bråttom.

Choklad konfiskerad. Elsamun omborstad. Klänning på, och cykelhjälm.

Elsamamman hoppades att tandläkaren inte skulle fråga om frukostvanor just denna morgon. Femåringar är sjukt ärliga.

Hussedjuret

När vi skulle åka hem från en utflykt hade Dong-Mei stoppat ner lite gräs och tydligen ett litet kryp i en Nobelssekartong, som hade följt med ut som matsäck.

-Det här är mitt hussedjur, sa hon.

Jaha, hennes husdjur, tänkte vi andra.

Men nej, det var ett hussedjur, för krypet hette Husse, visade det sig.

Husse fick följa med i bilen och sen hem, och omplacerades i vår trädgård.

Änder

Dong-Mei pratar med tre änder i en damm. Hon står för både frågor och svar, änder är ju inte så pratsamma.

-Vad heter du?
-Kurre.
-Kurre, jaha. Vad heter du då?
-Mia.
-Du heter Mia, jaha. Vad heter du?
-Kurre.
-Kurre! Heter du också Kurre! Två Kurre! (Mycket förvånad över detta.)