Morning has broken.

En så härlig morgon. Jag smyger ut med en kopp kaffe och sätter mig i solen i den svala morgonluften. Lyfter upp tidningen. Läser, dricker kaffe. Luktar på försommaren. 

I två minuter, kanske. Högt räknat. För sen sätter det igång:

-Mamma? Mamma! Var eru? Säg var du är?!

Sen hittar Dong-Mei mig. Hon kommer ut i bara trosorna, det var en varm natt. 

-Jag ska ge dig sällskap, säger hon. Och så hämtar hon allehanda leksaker och trycker sig ner bredvid mig i utemöbeln. Det är mysigt. Hon luktar solvarmt, nytvättat hår. Vi tittar i en bokstavsbok och hon blir glad för alla bokstäver hon känner igen. Hon känner igen sin egen, och sin brors. Och så kan hon "o".

Sen tröttnar hon. Då hämtar hon ett gosedjur åt mig och packar in mig i två jackor. Så jag inte ska känna mig ensam.

Barn fattar aldrig att man ibland gärna sitter helt själv och tittar på sommaren. Fast ändå. Trots att det hade varit så skönt med en kvart i lugn och ro i solen med tidning och kaffe, så var det bättre med henne, Snorkfröken i plast, en leksakskanin och boken.