Tulpan

Dong-Mei ska bli rapartist, säger hon. Hon arbetar redan med sina texter. Idag skapade hon den här:

Jag ska gå på stan
med en fullmatad tulpan.

Inte raprimmigt, mer hederligt Lennart Helsing-rim. Men ändå en bra start. Senare på kvällen gick hon över till punk. Ni vet, skriksjunga kaxig text:

Det är jag själv som bestämmer.

Barra den textraden och det hade räckt med två ackord på elgitarren.

Behöver bli arg

När jag cyklade från stressig lämning under stressig morgon till nästa stressiga lämning hörde jag en främmande pappa utanför ett dagis säga, säga väldigt högt faktiskt, in i en bil:

-OM DU HJÄLPER PAPPA NU BEHÖVER PAPPA INTE BLI SÅ ARG!

Jag förstår dig, pappan. Man är inte alltid precis den förälder man vill vara.

Vampyr

Igår skulle D. dra ut två tänder. Hans fyror har kommit ner, men inte treorna. De får inte plats och ligger som bullar högt upp i tandköttet. Man måste tydligen ha treorna. Det är hörntänderna, de påverkar ansiktets utseende mycket. Sa tandläkaren, när jag kan ha föreslagit att vi a) gjorde inget b) tog bort treorna istället om de blev problem. Verkade så onödigt att dra ut pojkens tänder så där.

Strax innan D. skulle dra tänderna ringde han och frågade om han kunde ta med en kompis hem. Det sade jag absolut nej till, för jag tänkte på hur jag själv har mått vid utdragna tänder. Inte så sprudlande. D. blev tonårssur.

-Så det går inte då alltså?! Klick i luren. Jag blev lite fnissig. Nu är det dags för såna bataljer med barnen alltså.

Sen drog han ut tänderna (pappan var med, vi är inte galna!) och kom hem, som en vampyr, med blodet rinnande ur mungiporna. Det kände inte han för han var bedövad på båda sidorna. Vi bytte gasbinda, torkade av och lade honom i sängen så att han inte skulle fnatta runt och få puls och blöda mer.

Efter en stund frågade jag om det inte var lite bra ändå att inte ha en kompis hemma denna kväll. Jo, det höll han med om. Men han hade tyckt så synd om Mimmi som var själv kvar på fritidsklubben.

Det var sött faktiskt. Och sött att han tillstod att jag, mamman, hade rätt.

Han var för övrigt extremt tapper. Lite svårt att äta har han, men han klarar sig bra. Får försöka hitta nåt lättätet till honom i eftermiddag.

Skohorn

När vi kommer hem efter att ha åkt tåg från Göteborg till Stockholm tar A. fram ett skohorn. I metall.

-Jag glömde det här, det är farmors.
-Jaha, hur fick du med dig det? frågar jag.
- Jag hade det i skon.

I fem timmar. I metall som sagt. Hur kan man ha ett metallskohorn i skon i fem timmar utan att undra vad man har i skon?

The kid is an enigma.

Skolan

A. har börjat skolan igen. Hon säger att det är lite bättre att börja i år än förra året. Då var hon ju helt ny i klassen och kände ingen. Nu känner hon sin klass.

Hon har kompisar också. Egentligen går det bra för henne. Kompisar, gillar musik och idrott, gillar pyssel på fritids och tycker att maten är okej. Det är bara lektionerna som hon verkar tycka är fullständigt poänglösa.

Men hon gillar alltså ändå inte skolan.

När jag frågade vad hon tyckte var bäst svarade hon:

- Gå hem.

Okej. Det var tydligt besked.

Man måste inte älska skolan heller. Men det är bra om det är okej. Jag tror det är okej, men inte så mycket mer.