Uttryck

Nu hänger vi hela dagarna med Dong-Mei. Dagis är coronastängt.

Dong-Mei är i sitt esse. Hon pratar hela tiden, annars måste hon ju skrika för att göra sig hörd bland sina syskon. Nu trillar orden fram som små bäckar.

-Dong-Mei, vill du ha den här bullen? frågar jag när hon inte kommer och förmiddagsfikar med min min och mig.

Dong-Mei är fullt upptagen med att redogöra för några leksaksmenyer hon har satt ihop. Hon tittar lite irriterat på mig och svarar:

-Jag kommer till det strax! Här är te, i den här koppen. Och det här är en jordgubbe.

Hon "kommer till det strax". Jaha.

Desusutom gick hon runt med en burk i vilken olika värdesaker låg "i tryggt förvar". Dessutom ber hon oss "hålla näbben"  samt "röra på påkarna".

Ingen aning om var hon lär sig alla konstiga uttryck.

Symtom

A. har inte så jättemycket lust att gå till skolan. Hon är lite trött. Och hon har förstått vad som gäller i Coronans tid.

-Jag har ont i halsen.
-Har du verkligen det?!
- ...nä.

Nä. Så friska som nu tror jag intebarnen har varit förr. De hade ju influensa för en och en halv månad sedan och sedan dess har hälsan stått oss bi, kan man säga. Ett tag.

Men vi kommer ju att få den där covid förr eller senare, så är det ju. Men det är bra om vi alla får den i mer lagom takt, så om A. verkligen har det minsta ont i halsen på rktigt får hon vara hemma.

När adoption är bättre

En liten treårig flicka flyttas från sitt familjehem till sina biologiska föräldrar. Mycket talar för att de inte klarar av att vara färäldrar åt henne. Men ändå ska hon dit igen.

Hon dör hos sina biologiska föräldrar. Något i systemet är alltså fel.

Jag undrar om inte tron på de biologiska föräldrarna och bandet till dem spökar lite här. Det viktigaste är biologin. Ingen kan stå ut med tanken på att nån ska ta deras barn, som oftast är biologiska barn, alltså tänker man att det är bäst att barn får vara med sina biologiska föräldrar. Lyssna på några adoptivföräldrar som kan berätta att även om man inte födde sitt barn är det - ens eget barn.


Det är bättre att födas av en rörig familj i Asien än av en rörig familj i Sverige, verkar det som. Och jag hoppas också att inga familjer i Asien som kunde ha haft sina barn kvar tvingas lämna dem. Men det är en lite annan diskussion. De som inte kan ha sina barn kvar ska inte ha det. Inte i Sverige heller.

Daggmasken Daggmar

Dong-Mei leker med en daggmask.

-Vad heter hon mamma? frågar hon.
-Hon heter Daggmar, säger jag.
-Hur visste du det? Har du pratat med henne?

Dong-Mei är ganska absurd.

Blodpudding

-Det var blodpudding i skolan ida, säger A.
-Jaha, gillar du det? frågar jag som inte gillar blodpudding och därför alrig en enda gång serverat det hemma.
-Nej, det är äckligt.
-Näämen äckligt är det väl inte, det är väl inte din smak bara, säger jag. (Fast jag håller med henne, det är äckligt.)
-Nej, det är VERKLGEN inte min smak.

Vet inte om VERKLIGEN inte min smak är artigare att säga än äckligt?