Inte bra

Dong-Mei undersöker släktingar med leksaksdoktorsgrejor. Jag visste inte att hon kunde leka med sånt, vem har lärt henne det?

Hon lyssnade på hjärtan och gav sedan domen:

-Inte bla.

Ingen var frisk. Oavsett undersökning var det inte bla.

Hon har annars inte genomgått så mycket medicinska tester själv, inte med mig i alla fall. Och i den mån det har varit inte bla (inälvsparasit, vad ska man inte stå ut med), så var det ju jag som fick beskedet på telefon, inte hon. Dessutom mådde hon prima, parasiter till trots.

Fast nu har hon snuva och lite feber och pekar på öronen och säger onn. Jag har provtryckt dem några gånger när hon inte är beredd för att se om det är något som gör ont hela tiden, och hon gillar det inte, så jag är rädd att det är inte bla i hennes förtjusande små öron. Vi hoppas på bättring.

Sverige

Vi besökte Stockholm i några dagar. D. har varit upprörd över att han aldrig har varit där, det har nämligen "alla" varit. Han har visserligen varit i många större städer i USA, Asien och Europa, men inte i Stockholm. Det ligger inte på vägen till något, precis, härifrån.

Så vi åkte dit. Passade extra bra denna sommar när Dong-Mei inte har något svenskt pass att resa på. När vi kom dit konstaterade han att det ju såg ut som en vanlig stad. Det skulle ju vara en huvudstad. Vi försökte påpeka att t.ex. Berlin, där han varit många gånger, också ser ut som en vanlig stad, trots att det är en huvudstad och vad hade han väntat sig.

Mer än detta i alla fall. Men han var lite nöjd med att ha sett kungahuset. Eller slottet som jag skulle kallat det. Och när vi kom hem sade han att han var lite stolt för att han hade varit i Stockholm. Men bäst i Stockholm var nog den lilla japanska/kinesiska lunchrestaurangen i närheten av vårt hotell som gjorde dumplings. Han åt åtta, vegetariska, fläsk och räkor. Vid två tillfällen på fem dagar.

Han konstaterade att det var mycket goda dumplings, men de är tydligen godare på Sogo i Taiwan. Ja, det tycker jag också. Men nu är det Sverige som gäller ett tag. (Hål i kassan efter tre barn på sju år. Inte synd om oss. Alls. Om nån skulle tro att jag tycker det. Vi har mest tur i världen. Och mat för dagen.)

Inte för oss

När jag var på bvc med lilla Dong-Mei fick jag en bok at bvc-sköterskan. Hon sade att den var bra, en fin bok, sade hon.

Ja, den var ganska fin. De som hade gjort den hade bemödat sig om att ha bilder på barn som ser olika ut. På en bild höll två kvinnor om ett barn. Två systrar, kompisar eller ett samkönat par. Det var fint att de hade tänkt på att familjer är olika.

Men inte så värst olika. Det stod inte något om adoption. Jag kollade indexet längst bak. Första ordet: alkohol. Adoption skulle ha stått före. Men inte ett ord, inte ett, om adopterade barn.

När blir man förälder, undrade boken? Är det när barnet just fötts? (Nej, det skulle jag inte säga.) Är det när man får ett positivt graviditetstest? (Nej, väl.)

Inget om är det när man står i kö, när man får ett telefonsamtal, när man sätter sig på flyget, när man åker till barnhemmet, när man tar en livrädd knodd från barnhemmet, när man kommit hem till sitt eget hem med nytt barn, fortfarande desorienterat?

Mycket tal om anknytning. Inget om hur man knyter an till ett barn som försökt göra det förr, men fått avbryta sina relationer, kanske många, många gånger. Inget om ett barn som inte litar på vuxna.  Inget om ett barn som inte tar ögonkontakt.

Inget om föräldrar som inte har någon att vända sig till. Ta hjälp av bvc! Man kan ju försöka. En gång träffade jag en bcc-sköterska som sade att det här är ju en ålder när mormor blir viktigt för barnet. D. var åtta månader, nyanländ och cocoonade med oss, bara oss. Nej, sade jag, han har inte träffat sin mormor än. Hon kommer att bli en av de första han får träffa, mormor, farmor och morfar och farfar, men inte riktigt än. Oförstående. Åtta månader - då gäller mormor.

Inget om föräldrar som blir hänvisade till en föräldragrupp för barn som är nyfödda, för "ni är ju in samma situation som nyblivna mammor, inte mammor till ett halvårsgammat barn". Nej, vi är inte alls, inte alls, skulle jag säga i den situationen. Vi slirade oss ur föräldragruppen med mjölkstockning, förlossningskomplikationer och kolik som främsta samtalsämne.

Inget om föräldrar som huvudsakligen oroar sig för vad de har gjort mot sina barn när de tog dem över halva världen och glatt förkunnade för sig själva, andra och barnen att visst, de ser annorlunda ut, men det får inte vara ett skäl. Vi vill inte ta hänsyn till det i andra sammanhang, vid anställningar, vid val av livskamrat, vid lönesättning, varför nu?

Inget om oss. Vad ska jag nu med boken till?

Auktoritet

-För fyraåringar är det så här, förklarar A. som ju är auktoritet på området, att de kan drömma saker, och då vill de komma in till sina föräldrar.

Du är välkommen, A. Vi har nämligen tre sängar i rad i vårt sovrum. En dubbelsäng och så en till helt intill. Fast det är inga barn som sover i den. De sover mellan mig och min man om de har drömt. Eller vaknat.

Fyraåringar är fina att sova med. Men den tredje sängen är mer användbar på idéstadiet än i verkliga livet.

Växtvärk

D. vaknar mitt i natten och har växtvärk i ena foten. Han har jätteont. Han kryper ner mellan min man och mig och min man tar foten och pressar den mellan sina knän. Ett gammalt husmorsknep: håll den onda kroppsdelen varm och under tryck.

Men D. slutade inte gråta. Till slut vaknade jag så mycket att jag tog över tryckandet. D. slutade nästan genast gråta. Det kändes bättre sade han. Halvt i sömnen mumlade han:

-Jag tror att jag vet varför det inte fungerade när pappa tryckte.
-Jaha?
-Det var nog för att han tryckte på fel fot.

Kanske.

Blöt

Så många tvåordsmeningar. Hon tar ibland sats inför det andra ordet, för det är svårt att prata, men det ska absolut göras.

Häromdagen drog Dong-Mei en liten kallsup. Hon fräste. Sedan:

-Blö näsa.

Ja, Dong-Mei, man får blöt näsa av att andas under vatten. Gör inte det.

Köna

Ibland behöver vi kunna klumpa ihop några av barnen. Ofta är det en grupp med D. och en grupp med A. och Dong-Mei, av lite olika skäl. D. måste till skolan. D. måste betala på bussen. D. kan läsa själv.

Då blir det lätt att säga att jag tar D. så tar du flickorna. Om det nu inte hade varit så att jag ogärna vill kategorisera dem utifrån kön, i synnerhet när det inte är kategorin kön som avgör i vilken grupp man hamnar. Snarare ålder. Men de yngre är flickor.

Kan man säga om du tar D. tar jag hand om de yngre barnen? Verkar konstigt.

Eller ska man helt enkelt låta bli att kategorisera? Om jag har hand om D. så kan du ta hand om A. och Dong-Mei. Ja, jag tror att jag håller mig till det.

Det finns inte flickor och pojkar i vår familj primärt. Det finns D. och A. och Dong-Mei.

Läbbigt

Dong-Mei leker hund. På McDonald's. Då ingår att slicka på allt möjligt, glassen, men också inredningen.

Måste det vara så äckligt hela tiden med barn? Kan det inte vara lite - sterilt? (se tidigt inlägg om flygplanstoaletter. Jag trivs inte så mycket med baciller.)

Pusskris

D. och A. kryper ner på var sin sida om mig strax före klockan sju på morgonen. Jag pussar D. D. surnar till och säger att han inte vill ha pussar. Då pussar jag A. istället. D. surnar till igen.
-Du pussar bara A!
-Ja, för du sade att jag inte fick pussa dig.

Allt kan bli en kris.

Miss i övervakning

Bara för att jag slog mig ner vid datorn för att klicka fram bloggen (vad tar det - en halv minut?) hann Dong-Mei hämta pumptvålen, ta med till min säng och pumpa ut tvålen där.

Där fanns sedan igår massa mineralpuder. Man kan ju blanda.

Rackare

Vi pendlar mellan sommarorten och vårt hem, eftersom den delade sommarstugan är fylld av annan familj än vår.

Vi åker till simskolan. Sedan äter vi, jag medvetslös av hunger och simhallsutmattning, på McDonald's.  A. och D. får en konstig boll som kan öppnas och hacka tänder. Oklart varför och till vad man ska ha den.

A. grejar med den i bilen de tio milen hem. 

-Han bet mig, den lille rackarn, säger hon.

Håller vårt mest utflippade barn på att bli lillgammal?

Synonymer

-Nu har vi bråttom, säger jag, när jag klär på en Dong-Mei, som inte känner att det är så väldigt brått.
-Fort, fort, snabb, säger Dong-Mei.

Man bör arbeta med synonymer tidigt i åldrarna.