A. är som hon är. Det är det som gör henne till vårt märvärdigaste och intressantaste och underbaraste barn.

Varje morgon spelar hennes lärare lugn musik och så får barnen sitta och läsa. Inte så kul för A. antagligen, för hon kan inte läsa. Eller nästan, nu men inte tillräckligt för att det ska vara nån större poäng att sitta där med musik och mysläsa.

Men det fanns tydligen fler problem:

-Det går inte att läsa när fröken har på musik.
-Nehej?
-Nä, för då börjar jag sjunga.

Liksom av sig själv.