Syskonkärlek or not

 Mera blogg var det. Jag måste faktiskt skriva, för jag missar allt som händer med dem om jag itne skriver ner det.

Idag var det så här att D skulle ta mig sig Dong-Mei efter skolan. De går i samma skola, men olika hus, D är numer 12, Dong-Mei går i F-klass och är sex. Hon är fortfarande SANSLÖST jobbig. Men underbar, men den sidan av saken ser ju inte alltid D.

D och Dong-Mei läser kinesiska en eftermiddag i veckan och efter kinesiskan tar han med sig sin syster hem. Det går ganska dåligt har jag förstått. Så dåligt att han inte längre vill ha uppdraget, och vi vill inte heller att han ska ta ansvar för henne egentligen, för hon kan vara lite av ett heltidsarbete för dem mest rutinerade förälder. Och att åka buss med Dong-Mei - ja, det är inte så enkelt.

Efter lektionen skulle alltså Dong-Mei komma med D. Men hon kom inte. Han sa att han ville gå. Han gick till dörren Väntade, gick ut på gården och väntade. Men ingen Dong-Mei. Då fick D nog. Han gick hem. Utan Dong-Mei. Han var misnt sagt upprörd i telefon. 

Jag fick hämta Dong-Mei med bil. Det regnade mycket kraftigt och ihållande.

Hon förklarade läget för mig: 

-Efter kinesiskan kom jag på att jag skulle prata med Mille. I trean. Ganska mycket skulle jag säga till honom. 

-Men D väntade ju, visste du inte det?

-Jo... Men sen lekte jag och Mille ganska länge också.

D. fräste något om att hon trodde att han bara skulle stå där och vänta, men det skulle han icke! Icke!

Härligt att de har varandra, eller hur det nu är.