Tiderna förändras. Absolut ingen förälder till ett adopterat barn skulle säga något om att de vill bli en "skön blandfamilj". Men det berättade Barbro Hörberg, gift med Jan Stenvinkel, på tidigt sjuttiotal när deras dotter kom från Korea:
"Bara nio månader gammal kom hon till Arlanda i januari 1971.
Adoptivföräldrarna var rusiga av lycka. – Hon är vårt första barn, sa de till
Expressen. Men fler ska det bli. Gärna afrikaner. Vi ska bli en skön
blandfamilj. Det är oerhört viktigt att vi får vara med människor av annan ras." Källa här: https://magiskamoten1.blogspot.com/2018/10/stenvinkel.html)
Det känns lite problematiskt att eftersträva den här blandningen och rasbegreppet är kanske på väg tillbaka, men det här har inte åldrats så bra. Och jag fattar ju hur man kan känna sig väldigt kritisk till det här. Men man kan också ta fasta på det här:
"Adoptivföräldrarna var rusiga av lycka."
Oavsett en hel del och oavsett det faktum att adoptioner inte ska genomföras för föräldrarnas skull, så är det mycket bra att ha en familj som är rusig av lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar