Faser

Jag har varit bortrest och kommer hem på lördag morgon.

-Jaha, nu kommer du hem och tjatar ihjäl alla, säger D. surt.

Kanske måste jag sluta tjata? Men det visade sig att jag tydligen mest tjatar om att det är kallt i lägenheten, inte på någon. Men ändå. Kanske ska dra ner på det. Fast en kompis till mig säger att barn som ska fylla sex år och tio år plötligt blir hemska. De rår inte för det. Man ska tänka att de har en skylt på pannan som lyder: Ursäkta röran, vi bygger om. Det är en stor utvecklingsfas. Jag hoppas på det.

Y. är vänligare. Ingen fas där. Hon placerar högtidligt ett litet klistermärke på mina jeans, som en utmärkelse, och säger:

-Du är väldigt bra.

Det kändes lite bättre. Två minuter senare krävde hon att jag skulle tilltala henne med ers höghet, för hon är prinsessa.