A. hinner slinka in före mig i skolan på morgonen. När jag kommer genom dörren är hon redan upptagen i ett samtal med en pojke.
-Hej, mamma, säger A.
-Är det din mamma? säger han när jag kommer in genom dörren.
-Ja, säger A.
-Jag trodde att det skulle vara en kinesmamma, säger pojken.
-Jag har en kinesmamma också, säger A. tålmodigt.
-Pappa då? undrar han.
-Ja, jag har en kinespappa också.
Ett helt normalt lugnt samtal. Lite informationsutbyte bara. Det gillar jag. Mycket bättre än konstiga påhopp från folk som inte har adopterat några barn av typen "DET ÄR INGEN SKILLNAD".
Jo, det är det ju. En av skillnaderna är att A. måste förklara utebliven kinesmamma.Förklara allt, förklara hela sig.
Och jag måste förklara en del ibland också, men det gör inte något.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar