På A:s skolgård finns det en snurra, som kallas spissnurran. Jag tror att det är spysnurran den heter, men det spelar mindre roll. A. kallar den spissnurran.
På spissnurran kan ma leka en lek, tydligen över klassgränserna. Man ska snurra av varandra på nåt sätt och den som har snurrast av flest och blir sist kvar vinner.
A. hade lekt den här leken och åkt av snurran ganska tidigt. Detta hade kommenterats av de pojkar som deltog i leken att "Det var ganska lätt att bli av med kinesen".
Det är otrevligt, förstås, att säga taskiga grejer om nån man just har vunnit över i en lek. Särskilt olämpligt blir det också med rasistiska tilltal.
A. säger att ingen i hennes klass säger något sånt till henne. Det här var ett barn i en annan klass. Det är ganska typiskt, vi har sett det mönstret tidigare. De som är nära barnen brukar inte tycka att det spelar nån roll alls.
Men de andra ser något annat.
Jag har haft en del kontakt med skolan om A. Skolan har varit mycket bra. A. är mycket nöjdare. Om just rasistiska tillmälen har jag inte haft kontakt med skolan. Men nu är det dags för det, då.
Hur himla svårt ska det vara att inte säga sånt? Det är ju 2020.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Men fy vad tråkigt! Jag som själv är född i Asien minns hur det började tidigt det där med att jag såg "fel" ut, men aldrig vågade jag berätta hemma. Så bra att A gjorde det och att ni agerar. Mitt barn har en ljushyad pappa och är därför inte lika mörk som jag, men jag oroar mig ständigt för vad han ska möta. Tyvärr har jag en känsla av att han nog inte skulle säga något (baserat på att han inte berättat om andra grejer som barnen gjort, typ knuffar, det är sånt jag hört via personalen) men jag hoppas att vi lyckats pränta in att han inte ska hantera elakheter inom sig...
SvaraRaderaVad tråkigt att du har sådana erfarenheter, men det förstår jag att du har. Efter att ha sett hur mina barn hanteras, och de har ändå haft lite "tur", så förvånar det mig inte. Tråkigt också att barn altid vill skydda sina föräldrar och inte berättar hemma. Det är gulligt, men vi tål ganska mycket ...
SvaraRadera