Påkörning

Vi är ute på cykeltur denna varma januari, alla tre kidsen och jag. Dong-Mei är en livsfarlig liten cyklist, för hon tvärnitar utan förvarning.

När A. stannar vid en korsning kör Dong-Mei rätt in i hennes stänkskärm.

-Dong-Mei körde på mig! ylar A.

Hon hoppas vinna något slags empatitävling. Dong -Mei blir kränkt, rasande och känner sig orättvist behandlad.

-Nej!! Jag körde inte på dig! Jag hittade inte bromsen!

Först skrattar jag och D. åt det här. Hon hittade inte bromsen, nej, just det, därför körde hon på A.

Men när jag kollar lite närmare med Dong-Mei visar det sig att hon menar det hon säger. Hon körde inte på A. med flit, det blev så för att att hon inte hittade bromsen, och nu är hon beskylld för ett attentat som hon inte begått. Det var en olycka. Hon åkte på A., det går hon med på, men hon körde inte på henne.

Bra, Dong-Mei. Man ska vara noga med sina ord.

Sen åkte vi hem och bakade bullar. Det var mysigt.