Men man är ju inte en sån kvinna som inte klarar att genomföra saker bara för att maken inte är med. Nej. Utan man ska ut i skogen och GRILLA, det är manligt, alltså kan jag göra det själv.
Kol fanns inte på macken. Men ved. Okej, man är scout. Man var scout. Tändstickor fanns inte heller. Men tändvätska. Det får nog inte en scout ha, men skitidet.
Det tog eld till slut, fast tändarlågan blåstes ur femtio gånger i den friska brisen från sjön. Och när det faktiskt brann kom ett påpassligt slagregn. Då blev det "glöd", då stack vi fram korvarna. Och "grillade" dem. Titta, sade A. min korv börjar bli lite rund. Den värmdes såpass att kantigheten från paketet ändå försvann.
Sen åt vi ljummen korv, packade ihop återstående ved, dränkte brasan med vatten (från närbelägna sjön, ni vet?) och åkte och handlade i roliga affären med mat från hela världen. Katastrofalt att ha tre barn i rolig affär. Med migrän. Alltså jag hade migrän.
Sen grillade vi korvarna som var kvar i ugnen hemma, och sen målade vi mandalas en timme. Sen sov mamman. Migränen gick ju inte bort, men den kändes inte i den timme som jag sov.
Och sen var det mello, och sen kom pappan hem.
Inte den bästa helgen. Men lite bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar