Stor men sjuk

Det här är första gången A. är sjuk som lite stort barn. Små barn kan ju ha över 39 grader och ändå studsa runt som gummibollar. Sen däckar de och sover på en halv minut på köksgolvet eller bakom soffan eller var nu energin tog slut. De är ofta inte så ankomna.

Det här var värre. A. vill inte gå upp ur sängen. Hon har legat hela dagen. Hon har självmant lagt ifrån sig ipaden och velat sova istället för att spela eller se på barnkanalen. Hon vill inte äta. Hon bad om spagetti, men åt bara två tuggor. Men hon har druckit en halv liter nyponsoppa med citron och en isglass. 

Nästan fyrtio grader trots Alvedon. Är maken hemma? Nej, han har åkt bort igen.

Jag minns en annan sjuk unge, en annan gång, med likaledes bortrest make. Det var Dong-Mei, som bara hade varit hemma i några månader och hade så mycket feber och bara flämtade. 

Sen glömmer man hur det är. Tills nästa gång man har en unge som är sladdrig i kroppen av feber och som hostar så snart hon försöker prata. Som inte ens klagar över hur hon mår. 

Jag vill att det ska gå över nu.