Det står en man bakom oss i glasskön. Han ser glad ut när han ser alla barnen som högljutt förhandlar om vilken glass det får bli. Inte isglass. Något med lite näring i, tänkte föräldrarna.
Sen säger han:
-Jag måste fråga, var kommer de ifrån?
(Men du såg så glad ut, måste du också undra detta, kan de inte bara få välja glass?)
-De är födda i Taiwan.
-Taiwan, ja. Vi har en dotter som är född i Nigeria, hon sprang förbi här nyss.
Nu är det ju inte så att alla som har adopterade barn har samma erfarenheter. Och inte heller är det så att alla adopterade har samma erfarenheter. Man kan liksom inte bli adoptionskompisar hur som helst. Men det finns något, ungefär som nyförlösta mödrar, antar jag, som man har gemensamt, som man inte behöver förklara.
Jag gillade honom. Och dottern också.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar