Mardröm

I natt hördes det ett par förtvivlade rop genom huset. Jag gick först in till A. Det brukar vara hon som vaknar på nätterna. Men A. sov.

Då gick jag in till D. Han satt upp i sängen med täcket uppdraget till hakan. Jag frågade vad det var. Han sade att han var rädd. Han hade drömt nåt.

Sen följde han med tillbaka till min och min mans säng. Där sover ju Dong-Mei permanent. Men man kan alltid få ner en till. Så D. kröp ner bredvid mig, och han var rädd, hela kroppen var spänd, men till slut slappnade den av och det började snusas så fint.

Jag vill ju inte att han ska ha mardrömmar. Men en liten, liten, inte så ruskig mardröm kan han väl ha någon gång i månaden, så att jag får ha mitt stora barn bredvid mig och lukta på hans hår.

Det är okej att önska det va?

Dong-Mei blev jättearg när hon vaknade och upptäckte D.

-Det här är mitt rum! sa hon ilsket.

Inte så generöst.

Själv var jag väldigt varm, inklämd mellan två barn. Lätt värt.