Många kvinnor kan berätta för mig om hur deras kroppar har förändrats sen de födde barn. Vissa saker är tydligt relaterade till själva födanet. Annat anses lite mer diffust höra ihop med graviditeterna.
En del har fått lockigt hår. Lockigare för varje barn.
Det har jag med. När jag var liten var det helt spikrakt. Jag önskade mig korkskruvar som hon den där elaka tjejen i Lilla huset på prärien. Det hade jag inte en enda dag.
Men sen, nån gång efter det att vi fick D. Håret började vika in sig i en stor lock vid örat. Frisören trodde att det var för att håret alltid satt runt örat och liksom lockade till sig.
Sist jag klippte mig sa frisören att lockarna skulle försvinna, för det var bara lockar längst ut. Och hon klippte mycket kort page. Denna page är nu helt lockig om jag badar och låter den självtorka. Hela nacken är full av en centimeter tjocka små korksruvar.
De beror kanske på att jag har fått barn. Eller på att man får det när man blir äldre. Eller så kanske själva föräldraskapet, kärleken och ilskan krullat till håret. Men graviditetshormon och amningshormon behöver det inte vara.
(Det svarta håret på bilden är inte mitt. Inte så lockigt heller. Men mycket tjockt, mycket fint. Och flätat av storebror D.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar