Efter några dagar av bad i Medelhavet bestämde jag att man var tungen att åka till Florens och titta på Domen. Det var 38 grader den dagen, och man fick stå i kö i två timmar till Domen. Barnen trodde att jag skojade. Jag skojade inte. Det var bara att stå där man stod, det var på skuggsidan, och det fanns vatten och bananer. Sen fick man se på takmålningen, som verkligen var fin. Sen fick man glass.
Bakom oss i kön, i två timmar, stod två kvinnor från Filippinerna, som noterade att barnen inte liknade oss. De såg ju mer ut som dem själva! Men det stannade inte där, för vi stod ju i kö i två timmar, så vi kunde gå fullständigt till botten med adoptioner.
Sammanfattningsvis var det mycket bra gjort av oss att adoptera barnen. Den andra kvinnan i sällskapet hoppade också in i samtalet och förkunnade att vi tjänade Herren genom att adoptera barnen. Det undrar jag.
Jag fick också bestämt besked om att jag skulle föda ett barn nu också, snart, för kvinnan själv var 44 år när hon födde sitt sista barn.
Vi skulle ha sparat spjälsängen ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar