För knappt två år sedan var i i Värmland och åkte skidor Jag tror att det var på sportlovet. Då ringde vår adoptionsorganisation och frågade om vi kunde tänka oss ett barn som hade vissa problem. Det var en pojke. Men inget var klart.
Några veckor senare var jag i Köpenhamn och arbetade och på vägen till hotellet en eftermiddag när jag hade gått helt vilse hittade jag äggkoppar. Det gick att plocka ihop en hel familj som lite såg ut som vår. En halvmörk pappa, en ljus mamma, två ganska mörka barn.
Men hur skulle jag göra med den nya familjemedlemmen?
Till slut köpte jag fyra äggkoppar. Jag ville liksom in jinxa den femte familjemedlemmen.
Det blev ju ingen pojke sen heller. Det blev Dong-Mei. Och hon har ingen äggkopp. Men nu har det fallit sig så att Dong-Mei avskyr ägg. Det är fortfarande det värsta hon vet.
Så det blev bra. Men jag tänker på pojken och på Dong-Mei och på hur det blev varje gång jag kokar frukostägg.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar