Jag och de tre barnen var i Skåne. Där fanns det snö under veckan. Vi åkte till en lekplats, men slutade snart med rutschkanor och övergick till att göra snögubbar och snöhus och snöbord.
Men varför ska allt förstöras som de skapar? Det gäller när de pysslar också. Först färdigställer de något fint. Sedan ska det pysslas vidare med det, eller plockas isär för att användas till något annat när de blivit tröttade i pysselprocessen och det därför blir - inget. Varje pyssel lämnas utan produkt.
Detsamma alltså vad gäller snögubbar. De tillverkades, fick ögon och det ena med det andra - och monterades ner för att bli snöbord för att bli - en snöhög.
Jag fattar att det handlar mycket om själva processen. Den ska man ju bejaka, förstås. Men lite produkt - är inte det också fint?
Men vi fick i alla fall snö, några bilturer runt i Skåne, lite kloster, ingen shopping (det hade varit roligt) och ingen fin fika på kredit Österlenfik.
Det är bra med barn. Om man arbetar och har barn hinner man absolut inget alls, så man tjänar in storkovan där. Och är man ledig har man ju tre barn och då kan man ju inte shoppa.
Billigt. Och varken process eller produkt, vad gäller shoppingen, faktiskt.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar