Det vänder med vänner

Det är omöjligt att veta hur det ska bli.

A. avskydde sin nya skola. Inte från dag ett, då hängde hon med några tjejer, men från dag fem. Och från oktober eller så var det fullt pådrag på morgonen. Hon tänkte inte gå!

Så vi började fundera. Ska hon byta skola? Är det så att hon är ensam? Leker hon inte med nån?

Sen, i december, hittade A. Xerxes. Hon älskar Xerxes. Och nu var det inga problem att få iväg henne till terminens första dag.

På terminens första dag frågar också Susannas mamma om A. kanske vill leka med Susanna efter skolan, för det vill Susanna så gärna.

Hur skulle man kunna ana att det skulle vända?

Hon tycker i och för sig fortfarande att det är bra drygt med lektionerna. Rast är kul, och fritids, och musik och idrott. Men det där med att sitta stilla i bänk och lyssna på sin, det får man tillstå, mycket akademiska, fröken, det är inte hennes grej. För statiskt för vår unge med blommor i hjärnan.

Men just nu är det bra. Strunt i om det är tråkigt på lektionerna. De har ju rätt mycket rast också. Nu finns det Xerxes och kanske Susanna. Då så. Då blir det väl.

Fast: om något är bra - vänder det då till något dåligt när som helst?

Lite otryggt, det här med livet.