När jag inte tjatar och skäller älskar jag dem på hög volym istället.
Frågan är om det är så mycket bättre.
Igår kväll nattade jag Dong-Mei. Låg bredvid henne i sängen och sa att det var så mysigt. Det tyckte hon med. Det gick en liten stund.
-Mamma?
-Ja?
-Det känns som att det är en bläckfisk runt mig.
Kanske kväver jag dem lite ändå med min kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar