I kategorin helt hopplös förälder skulle jag vilja nominera morsan i Elsas gäng.
På morgonen lyckades mamman :besvara skrik med skrik, bli irriterad på tioåring som berättade en sak mitt i morgonstressen, fräsa åt en sjuåring som hade ont i magen ("Det säger du jämt, hur ska jag veta när det är allvar!?" Den, ni! Den repliken kommer nog att bena ut problematiken kring faktiskt magont/oro/helt enkelt inte ha lust med skolan. Nej, just det.), bli försenad så att tioåring blev orolig att komma försent, komma försent till fyraåringens dagmamma, inte svara i mobilen när tioåringen ringde och ville veta om han skulle hinna.
Och mycket mer, men det har jag glömt. Ibland tänker jag att min man kan ha ensam vårdnad och så kan jag träffa dem korta stunder, och då ska jag ha förberett mig noga innan och vara i harmoni.
Mina kolleger är snälla och säger att det är okej ändå, om man t.ex. har ordnat frukost, väckt dem och lagt fram kläder. Att det ändå är en bit på väg mot okej parenting. Ja, kanske. Men det är en bit kvar tror jag, idag.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar