Inga klappar

Okej, julklappar.

På grund av inträffad händelse med bråk och julklappar förra julen bestämde jag att ungarna inte får några klappar av mig i år. De ska få nåt annat istället, som jag hoppas ska bli bra. Men jag tänkter inte leta upp tveksamma plastprodukter och slå in för att de ska kunna slå dem i huvudet på varandra på annandagen. Nej.

De ska också få varsin summa att ge till ngåot de tycker känns viktigt. Jag har ingen aning om vad de tycker skulle vara viktigt att ge till och det tycker jag känns som en spännande sak att få veta om dem.

Men min man har aldrig slagit någon med en plastleksak, så vitt jag vet. Han måste få en julklapp. Jag har inte den blekaste aning om vad hanskulle bli glad av. Det har jag inte haft på alla de tjugo år jag har känt honom.

Alla andra, nästan alla andra, får något de har önskat sig eller något vettigt. Som jag tycker är vettigt. Och barnen får alltså inte några klappar. Men nåt annat som jag tror blir superbra. Jag ser fram mot det.