Sju lussetåg i år. Sju. Det är många.
Vi har blivit en sån där proffsig familj som bara sticker ner handen i källaren och upp kommer lusselinnen i alla tänkbara storlekar. De fållas upp, de läggs ner. Det finns ljus och luciakronor, vita strumpbyxor, vita t-shirtar att ha under, stjärnor, strutar och röda band. Tomteluvor och pepparkaksdressar. Till och med papptallrikar att ha som ljusmanchetter och en gammal trött lingonkrans, som man kan sätta nytt ris på om nån har fått för sig att tärnorna ska vara så där naturliga. Extra glödlampr och massa batterier.
Men det räcker ju inte. För mellan varje luciatåg ska ju någon spilla lite korvketchup eller julmust på lucialinnet. Eller skratta med munnen full av skumtomte. Då måste man tvätta. Och stryka igen.
Jag har infört ett undantagstillstånd för egen del. Om jag bara överlever fram till jul, så behöver jag inte tänka på matlåda. Köpelunch är helt okej. Jag får dricka så många kaffelatte jag ser på vägen. Även finvarianter med kola och grädde om det skulle kännas som att det hjälper lite. Jag får bullar.
Det är bara en vecka kvar nu. Full med packning för skidor och jjulklappsinköp. (Ellerja. Nu har visst mamman glömt att boka skidresa. Kanske inte skidor.)
Hjälp.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar