När vi skulle adoptera sista bvarnet pratade vi mycket med den präst som skrev intyget om vår gudlighet. Vi går i kyrkan, vi är kristna, barnen går på kristen skola, men jag känner alltid att jag lurar folk när jag säger det. Jag svär, jag är arg, jag är inte mild och god. Tror inte Gud behöver fler milda goda kvinnor i och för sig. Han behöver väl en arg också. Det är tydligen jag som är den.
I alla fall: prästen gav oss ett råd. Vi skulle tänka på att få tid för varandra. Rådet kändes lite knäppt i det läget, när vi mest av alls önskade oss fler små familjemedlemmar, Varandra hade vi haft länge, det kändes som att vi kunde den delen.
Vi har inte följt det rådet alls. Fast jag tycker att det låter bra. Sedan vi fick Dong-Mei har hon sovit borta två nätter från oss. En gån vetjag inte vad vi gjorde, en gång var jag på en disputationsfest, det var min doktorand som disputrerade. Så det var lite jobb, men mest nöje, mycket trevligt. En natt sov också Dong-Mei hos mormor. Men då hade vi de andra två hemma, så en natt utan barn på sex år.
De andra två hade barnvakt när vi var i Taiwan och grejade med Dong-Meis adoption i en av vändorna. Ja, det var det. Men har vi gått ut och ätit mycket? Nja. Nej. Kanske två gånger som inte har varit med något jobbevent. Jo. lunch, vi har ätit lunch flera gånger. På två år i Stockhom åt vi lunch ihop säkert ... tre gånger?
Ganska ofta är jag eller min man bortresta i jobbet, men det är var för sig. Barnen är med den andra föräldern. Extra mycket, har man tur fylls dubbelsängen inte bara med Dong-Mei utan med A. också.
Så det har inte gått så bra. När jag läser om andra par som har barnfria helger och åker på staycation och till London och grejer så låter det härligt. Jättekul. Men jag tror inte att det är vår grej. Ungarna får följa med på resorna istället. Och senaste året har i inte haft så god tilgång till barnvakt med gamla föräldrar och corona.
Men kanske ska vi ändå utnyttja unga vuxna i bekantskapskretsen. De tjänar en slant, vi får gå ut. Tror att vi ska slå till på det. Kanske helt enkelt dags att följa prästens goda råd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar