Tänka

Dong-Mei satt med en trasig pryl i handen.

-Men, Dong-Mei, sa jag, har du gjort sönder den?

Jag kunde se hur en lång rad undanflykter passerade genom Dong-Meis mycket välfungerande hjärna. Hur skulle hon ta sig ur det här?

Kanske säga att den redan var trasig? Nej, hon bedömde att vi visste att den nyss var hel.
Kanske säga att det inte var hon? Nej, hon var tagen på ganska bar gärning, det skulle inte heller funka.
Men det här då (och hon säger hellre d än t, fortfarande):

-Jag dror den var lite sliten ...

Inte riktigt hennes fel ändå, alltså. Hon kan tänka, det är bra.