Dong-Mei blir rasande över en orättvisa som bygger på att de två äldre syskon får varsin glass av en utomstående och Dong-Mei missar chansen. Hon får en chokladbit av mig som tröst, men det räcker inte. Hon marscherar ut ur rummet och smäller igen dörren till sitt rum.
Vi andra fortsätter med mer glass, som vi har köpt. Dong-Mei inser att hon missar. Allt.
Hon kommer tillbaka in i köket.
-Det känns som att jag är utanför! säger hon anklagade.
Och det är hon ju, eftersom hon själv tågade ut. Men fyraåringar är så söta att de inte har nån stolthet alls.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar