Rant mot barn. Och vuxna.

En liten kompis var hemma och lekte. Hon hade synpunkter på ordningen i A:s rum. Vad stökigt hon har det!

Ja, det är helt korrekt. I sak.

Det är emellertid inte helt korrekt beteende att kritisera andra barns rum.

Så här kommer ranten:

Hörru, kompisbarnet. Ja, det är stökigt hos A. Och inte hos dig. Det beror på att mamman i Elsas gäng inte har en städerska som kommer och städar, som hemma hos dig. Mamman i Elsas gäng städar själv. Dels för att det då blir pengar över till sånt Elsamamman tycker är viktigare. Dels för att det finns en liten socialist i Elsamamman som säger att man tar hand om sin egen skit. Det finns också människor som inte har råd med städerska.

Det kan hända att det här är dubbelmoral. Det finns förstås massor av saker och tjänster som jag köper. Det är inte heller så att jag är arg på människor som har en städerska, om hen får rimlig lön för besväret. Folk får göra som de vill med det.

Men de får inte göra som de vill med att uppfostra sina barn. I synnerhet inte om ens sociala situation är såpass ordnad att man har fixat en städerska. Då finns olika resurser. Kompisbarnet: A. går inte hem till andra och klagar. Gör hon det får hon med mig att göra! 

Det är värre att vara dryg än att ha det stökigt.

Den här ranten vänder sig nog mer till kompisbarnets föräldrar för övrigt.

There. End of rant.