Ingens barn

Jag vill ha fler barn. Hur många som helst troligen. Men det kommer inte att funka. Det gör det inte för någon.

Vi adopterar inga barn för att "rädda" dem. Det finns massor av barn som behöver familjer, men de som vi har fått hade fått familj även utan oss. Inga världsförbättrande ambitioner är inblandade i vårt beslut att adoptera.

Men så finns det massor av barn som inte får familjer, som inte har någon. De är inte heller tillgängliga för adoption, för det allra mesta. De lever i områden där det är så rärigt att man inte kan bedriva adoptionsverksamhet; ingen vet om det finns föräldrar i livet, ingen vet varifrån barnen kom, inte de själva heller. När jag ser på små ungar och vet hur de ser ut när de sover, vet hur dåliga beslut en fyraåring fattar om ingen stoppar hen, vet hur griniga de är när de blir hungriga, hur mycket gladare de blir efter lite gröt i magen. Då blir jag galen, helt knäpp, när jag tänker på alla ungar som är ingens.

Ingens unge.

Kan någon berätta för mig vad jag kan göra åt det?