Klarar allt, kan allt

D. och Dong-Mei sitter och tittar på molnen under en liten utflykt.
-Det där, säger D. och tittar på ett moln, ser ut som en sån där häst med vingar, vad heter den nu igen?
-Pegasus, säger Dong-Mei.

Det har hon ju rätt i. Jag kommer aldrig att fatta var hon plockar upp allting. Hon kan läsa lite lagom för att klara sig (skor skrev D. på en lapp, det klarade hon, eftersom hon var motiverad, hon läste och gick genast ut i hallen och kollade bland skorna, det var skattjakt), hon kommer ihåg alla faktauppgifter som någonsin snuddat vid henne och hon är outtröttlig. Hon är orädd. Hon är frimodig och tar kontakt med andra barn, och andra vuxna. Hon är fysisk, om än mer försiktig än A var, men det är väl typ alla. Hon är rolig. Hon är kreativ. Hon är bestämd. Hon är tydlig.

Ändå är jag rädd att hon inte är riktigt trygg. Kan inte sätta fingret på varför. Hon klarar ju allt. Kanske är det just det?