Buket

Buket är 10 år och har bott hos sina släktingar i Stockholm sen hon var fyra. Hennes biologiska mamma lämnade familjen när Buket var bäbis, hennes pappa lämnade henne när hon var fyra.

Men Migrationsverket tycker att Buket kan åka till Turkiet. För hon ska nämligen inte alls åka dit själv. Hennes pappa lär vara där och Buket och pappan har tydligen nån liten kontakt på Whatsapp.

På riktigt. För hon ska faktiskt bo med sin riktiga pappa.

Även om riktiga pappan hade bott i Turkiet och man hade hittat honom, så blir en adoptivmamma helt förtvivlad över det här sättet att se på biologi.

Värdet av att Bukets pappa alltså delar hennes dna gör att det inte betyder något att hon har bott med en annan familj i sex år. Förresten pratar hon turkiska.

Migrationsverket vill gärna förtydliga, Buket ska alltså inte åka själv, hon åker med sin pappa, juh! Det viktigaste är att familjer får vara tillsammans.

Men en familj som består av sex år tillsammans, den betyder inget. Det är faktiskt som att Dong-Mei skulle kunna flytta till Taiwan nu. Precis samma. Hon har ju en riktig mamma där. Och hon har bara bott med oss i fyra och ett halvt år. Vad är väl det mot en riktig mamma? Kankse funkar inte riktiga mamma som mamma, det vet ingen, men det spelar ingen roll. Det är riktiga mamma. Boka platsbiljett och skicka iväg henne. Hon kan lite kinesiska, förresten.

Alla människor borde ha erfarenhet av adoption, av att de barn som bor under ens tak, sover i ens säng, som man oroar sig för när det går bra för (är de för högpresterande?!), som om oroar sig för när det går dåligt för (får de inte det stöd de behöver?!), som man oroar sig för när de är sjuka, som man gläds åt hela tiden, som man köper kläder till, bara för att gult skulle passa så bra till de där kinderna, som man försöker lista ut vad de verkligen önskar sig i födelsedagspresent, som man vet hur de låter en kvart innan de blir övertrötta och allt språrar ur, som man vet hur de ser ut när de blir ledsna för nåt men försöker dölja det, som man har sett skatta halvt ihjäl sig med sina syskon, som man har skällt på för att de är taskiga mot sina syskon, som man har där hela tiden och som man tänker ut olika möjliga framtidar åt varje dag.

För om man har den erfarenheten, då tänker man TAMIGFAN inte ut det framtidsscenariot att barnet ska flytta bort från allt det där, för att bo med sina dnaspiraler i ett annat land.