Häromdagen var D. med mig på arbetet ett par timmar. När vi var klara för att gå hem kom en grupp personer jag känner och de hade med sig en man jag inte känner. Han var av asiatiskt ursprung. Och då frågar jag (jag, som alltid tjatar om att man inte kan förutsätta något om vad människor är utifrån hur de ser ut) om han kunde prata mandarin.
Nej, han kunde prata typ sex europeiska språk, varav några minoritetsspråk. Inte miljardspråket mandarin.
Varför antog jag att han skulle prata mandarin? Så äkta fördomsfullt, så rasistiskt.
Skjut mig nu!
Nej, gör inte det, jag har mycket att lära mina barn först om vad man ska och inte ska förutsätta. Fast de ser ut som asiater och de pratar faktiskt lite mandarin, för det har deras föräldrar sett till. Jag känner att min nya väns (nej, han kanske inte blir min vän, av förklarliga skäl) föräldrar borde gjort ett bättre jobb (för då hade jag liksom framstått i bättre, om än lika rasistisk) dager.
Jag borde ha gjort ett bättre jobb. Jag lovar, jag börjar direkt.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar