Dong-Mei leker inne i D:s och A:s rum, tillsammans med D. och A. D. tycker att hans far och jag engagerar oss för lite i dem, för vi viker tvätt och pratar i intilliggande rum. Så slappt, va.
Till slut hör vi ett triumferande:
-Dong-Mei klättrar upp i min säng!
-Dong-Mei klättrar upp i D:s säng!
Inget händer, vi låter henne klättra och fortsätter prata.
Då har D. fått nog av vår hållning:
-Är ni inte rädda om erat barn?!
En äkta guilt trip.
Jo, det är vi. Och hon är bärgad från sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar