Ibland säger vi att det skulle underlätta om vi bodde lite större.
Men nu sitter jag och arbetar (eller bloggar, då, just nu) och ser ut över hela Göteborg, med nysnön yrande horisontellt utanför fönstret högt upp i himlen. De enorma ekarna utanför ligger nedanför mig. Och så ser jag hur staden sakta tänds när människor kommer hem till sina hyreshus. Elller bostadsrätter, är det väl mest, kanske.
Så många bloggar om glädjen i att kunna ge sina barn fält och sjöar och friheten på landet. Jag ser mest pendling i timmar. Kan man inte blogga om glädjen i att ge sina barn ett stort kulturutbud och lite streetsmarts? Jag gillar så mycket att bo i stan. Har alltid gjort.
Vet nån: är det viktigt att bo lite mer spaciöst när man har barn? Kan man bli lycklig med en barndom utan blomsterängar att spela spontanfotboll på? Måste man ha ett eget rum som ens mamma inreder med finess vart tredje år? Behövs får?
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar