Storebror

En tidig morgon i sommarstugan under höstlovet lämnar Dong-Mei sin sovplats mellan min man och mig och tassar iväg. Det gör hon ibland på mornarna, lite oklart varför. Jag tror att hon hoppas på någon mirakulös extra vällingflaska. Men hon brukar fort tassa tillbaka till oss, krypa ner igen och somna om.

Men den här morgonen kommer hon inte tillbaka, så vi fick hasa upp för att se vart hon tagit vägen. Det visade sig att hon hade rumlat bort till det rum som A. och D. delar och krupit ner hos D. De hade kurat ihop sig som två kattungar och sov gott båda två.

Det där är en rolig sak med flera barn. Det är inte bara min man och jag som ska få till relationer till de nya och alltid förnyade, ständigt växande, barnen. De ska ju knyta egna band också. Och det gör de.

Det kan man försöka tänka på när Dong-Mei använder byggklossarna som tillhyggen och D. skriker extra högt när A. har "lånat" något av honom. Dong-Mei, som har varit år i ett år, sover gärna hos oss, och kryper också ner hos sin storebror som hon älskar högt och rent. Och som älskar henne.

Bara det är värt lite stridigheter.