Vår granne, som har två barn, frågade mig häromdagen så här:
-Jag har tänkt fråga er, för jag och min man har funderat så mycket på det: hur uppfostrade ni D? Han är så trevlig och artig.
Hon är från Japan, min granne och möjligen har hon en annan syn på vad uppfostran kan åstadkomma. Vi har inte gjort så mycket åt D. Inget särskilt smart i alla fall.
Just den morgonen hade jag faktiskt vrålat på D. att han inte är den enda människan planeten, om han nu trodde det. Det är inte bra föräldraskap. Möjligen blir D. lite artig av det. Fast jag tror inte att det hjälper.
Frågan är om det ens är bra att vara artig och trevlig. Det är bra att kunna vara det, förstås, men man ska ju helst inte vara för undfallande.
D. är ett socialt snille. Han avväger, kalibrerar och känner in. Men det har inte med uppfostran att göra. Han bara är sån.
Och han kalibrerar inte så noga hemma. Lyckligtvis, förmodligen, även om man kan bli trött ibland.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar