Mer adoption awareness: Man ska inte tro att det blir kul, inte.
När vi skulle adoptera vårt första barn och ringde till Familjerätten för att att boka tid, svarade en riktigt snäsig dam att då var vi tvungna att vara gifta, var vi det?! Ja, sa jag, det var vi.
-Man måste ha varit gift väldigt länge också! sade damen. Det gick inte att ta miste på att hon var nöjd med att få leverera besked som gjorde folk besvikna. Oklart varför. Vi hade varit gifta väldigt länge. Och gått ett kurs och lite annat, så till slut fick vi anmäla oss för utredning.
När vi lämnade in papper om att få adoptera ett tredje barn fick vi snabbt ett brev från vår adoptionsförening som skrev att nu var det ett tredje barn från Taiwan, och då var det alltså inte fråga om nåt friskt barn. Nu var det särskilda behov som gällde. Bara så vi visste.
Jo, vi visste. Vi hade läst sida upp och sidan ner om olika särskilda behov.
Vi fattade alltid att det inte skulle bli lätt. Mest svårt är det att de just är adopterade, och att någon saknar dem. Men det varnade ingen för.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar