Så. helvetes. tråkigt.

Tidigare tog jag saker som de kom, blev väldigt arg när saker visade sig inte funka för att jag inte hade planerat dem, men blev överraskad många gånger på en dag. Det var rätt kul.

Inte längre.

Jag förbereder och planerar allt. (Utom middagar.) På kvällen lägger jag fram barnens kläder till nästa dag, i vissa fall efter förankrande samtal med barnet i fråga. Byxor eller kjol. Strumpbyxor eller sockar, trosor, kallsingar, tröja, tjocktröja. Lokaliserar vantar och mössa, samt överdragsbyxor och regnskydd till cykelsadeln. Kvällen innan förbereds också frukostbordet. Jag tar fram tallrikar, smörkniv, osthyvel, tinar bröd, häller till och med upp snabbpulverkaffe i min kaffekopp (tillsätt bara vatten!) och lägger fram A:s medicin i ett glas, med tallrik över, för att inte katten ska käka upp den. Gympapåsar inte bara packas utan knyts fast i skolväskan, så att de inte ska glömmas.

Alla små sysslor utförs mellan 18 och 20: kattlådan töms, soppåsarna tas ut, hallen och köket dammsugs, diskbänk och köksbord torkas av, vardagsrummet plockas ur på konstiga leksaksgrejor, handfatet i badrummet skuras raskt rent från tandkrämsspott med en diskborste som har en egen plats en decimeter från själva handfatet, toalettringen torkas av (över- och undersida, hur snett kan man kissa?) med litet papper med lite såpa på. Det här tar inte så mycket tid, sysslorna flyter in i läggningsaktiviteter, duschar, hårkamningar, läxläsning och samtal. Men: ingeningeningenting under kvällen överraskar mig.

När jag borstar mina egna tänder på morgonen tar jag fram barnens tre tandborstar och förser dem med rätt tandkräm (finns tre barn och tre tandkrämar; fluorhalt och smak är olika, vem har det så, tre tandkrämar!?) och lägger fram så att det bara är att borsta 40 minuter senare. Jag brer smörgåsar på löpande band, två till D, en till A., en till A.s skolväska för hon blir så hungrig på förmiddagen, ingen till Dong-Mei (men hon får vällig av samma varmvatten som till den där koppen kaffe jag förberedde igårkväll, remember?) och så det smartaste lajfhacket: extrasmörgåsar, som en extra hungrig person kan få om den vill ha en morgon (utan att jag då måste tina nytt bröd, öppna kylen och allt igen) och blir det över ett par smörgåsar så får de komma med mig till arbetet som extrafrukost eller mellis innan jag åker och hämtar barn eller jobbar sent. Jag är så helvetes fiffig och effektiv, förstår ni.

Nu låter det kanske som att jag är väldigt tråkig.

Rätt. Jag är väldigt, väldigt tråkig. Och vad värre är: jag har väldigt, väldigt tråkigt. Det passar mig dåligt att sköta saker så här ordentligt. INGENTING överraskar mig. Det enda som överraskar är att nånting ibland inte funkar, och om jag blev arg förr, när saker inte funkade pga bristande planering, så blir jag verkligen arg nu när det inte funkar TROTS min planering.

Jag vill bli rolig igen. Men det kanske inte går?