Bortom lat

D. vill ha med sig liten kamrat hem efter skolan imorgon. Bra. Men, det såg ut i barnens rum. Såg ut på ett sätt som gör att det skulle vara omöjligt för dem att sitta och greja vid pyssel-/skrivbordet.

Eftersom min man har varit bortrest och jag inte har hunnit städa överallt och inte heller haft lust att ta de avgrundskonflikter som lätt uppstår kring städning av barnens rum, har det fått förfalla. Men nu: om liten kamrat ska komma hem ska rum städas av D. Men visst stöd av modern.

D. protesterade: A. hade också stökat till. Förvisso. Men det var inte hennes lilla kamrat som skulle komma på besök. Städa!

När jag kommer in i rummet tio minuter senare ligger D. raklång och overksam på golvet. Han svarar heller inte på tilltal, men när han får syn på mig pillar han ut två öronproppar ur öronen. Dem har han hittat. Han ligger och "provar dem". Det gör man alltså bäst genom att ligga blick still mitt i städningen.

Det blev ganska okej till slut. När barnen somnat dammsög jag av det värsta.

Hur har det här med adoption att göra? Inte alls. Adopterade barn är vanliga barn. Adoptivföräldrar är vanliga föräldrar.

Fast om vi inte hade adopterat honom hade han inte legat där och "provat öronproppar".