Idag hade vi ett litet tillbud. Elsa studsade ner för fem trappsteg. Det gick bra, men det kunde gått dåligt, så D. såg hur hemskt rädd jag blev. Han försökte trösta mig, på något konstigt sätt.
-Tänk vad ledsen hennes mamma hade blivit om något hade hänt henne!
-Hennes mamma?
Och nu kommer det, han säger det, han, av alla:
-Hennes riktiga mamma.
Det var inte riktigt fastslaget det här med riktiga mammor trots allt. Kanske måste pejla lite med D. Fast det är ändå fortfarande med mig som han bråkar om att jag har lagt fram fula kläder, det är mig han tackar för att jag har gjort hans älsklingsrätt.
Men det klart; han har en mamma till. Och det är klart att hon är hans riktiga mamma. Och det är jag också. Två riktiga mammor, med olika roller i hans liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar