Manisk mamma

Jag undrar om det finns någon bot mot mitt maniska föräldrande. Just nu leker Elsa och A. för fullt i sovrummet. Något med täcken. Det finns en viss risk att de skallar varandra, men det är nog det farligaste som kan hända och de har jätteroligt, så om jag så småningom måste ta fram frysta ärter och en handduk och kyla en bula, så är det en väl kalkylerad risk.

Men hela tiden känner jag att jag borde gå dit och liksom fixa något. Leka istället. Varför det? Inget jag kan hitta på tycker de är så roligt som det de gör nu. Och inget kan vara så nyttigt för dem båda som att leka ihop.

Vad ska jag där att göra? Varför kan jag inte vara dricka lite kaffe när de nu har det bra. De är mätta, Elsa har torr blöja, vi ska ingenstans, jag måste inte tjata om nån tandborstning eller något. Ändå.

(Det som hände till slut var inte en skallning. Det som hände var att Elsa fastnade mellan sänggaveln och väggen på något märkligt sätt. A. kom ordentligt och ansvars fullt och hämtade mig och sa att Elsa satt fast. Då fick jag tillfälle att fixa ut henne från hennes fängelse. Men ingen kom till skada.)

Kanske funkar kbt?