När älskade vi dem?

Nu har vi mött tre barn för första gången. Många frågar hur det var. Kände vi direkt att de var våra barn?

Jag tror att det är som på BB. Man vet ju att det är ens barn. I ena fallet har ju barnet hängt med i magen i nio månader, i vårt fall har en bild på barnet hängt med i i alla fall nästan nio månader. En bild, ett namn och en bakgrundshistoria.

Så jag vet inte om vi kände att det var våra barn. Vi visste det.

Älskade vi dem direkt? Jag vet inte. Vi visste att skulle älska dem. Vi visste att vi skulle komma att älska dem. Vi hade redan älskat dem så länge i deras frånvaro. Det går inte att hålla isär vad vi visste, vad vi hade känt, vad vi skulle komma att känna och vad som faktiskt hände i ett vackert hus i Taipei.

Men det hände i alla fall. Och nu sover de alla tre, runt mig i min och min mans säng och i en extra spjälsäng. Och nu vet jag inget annat än att jag alltid har älskat dem.