Lik

Elsa Dong-Mei är otroligt lik sin mamma, Taiwanmamman. I vissa vinklar, vissa sekunder, är det som att hon satt där, fast i en snart tvåårings förpackning.

Jag är så glad att vi har träffat henne, att vi kan berätta för Dong-Mei att hon är så lik henne. Ingen behöver undra varifrån hon kom. Vi vet, vi har sett. Och det har D. och A. också. Vi kan vara vittnen allihop.

Och så hoppas jag att Elsa Dong-Mei får möjlighet att träffa sin första mamma också. Att de kan prata lite, och se hur lika de är varandra.

Och mest av allt hoppas jag att denna mamma har det bra, att hon ändå kan vara glad åt hur det blev, att hon inte heller behöver undra vart hennes lilla flicka tog vägen. Hon har ju också sett.

Men tänk om hon fick se mer: hur hennes flicka lär sig roliga dumheter av sina syskon, hur hon krånglar med maten och bara vill ha goda grejor, hur söt hon är när hon tandborstvägrar. Jag vill att hon ska se allt det. Så att hon inte missar Dong-Mei.