Mamma

Den som har fått nog av funderingar kring moderskapet kan ta paus direkt. Nytt varv:

Hur kommer det sig att nyblivna mödrar ibland explicit betonar sin mammaroll i mötet med barnet? "Mamma är här, ja, du vill bara ha din mamma, ingen fara, mamma kommer, tur att du har din mamma."

Vem övertygar de? Barnet? Sig själva?

Jag har aldrig trott mig om att vara den enda som räcker till för mina barn. För det första har de en pappa. Och så är det, med mina och mina barns erfarenheter, fullt möjligt att lita på någon annan än mamman, den första mamman, den andra mamman.

Jag tror inte att det är bra för barn att lära sig att lita på och så försvinner den man litade på, men jag tror att det är hanterbart och reparibelt, i alla fall i någon mån. I viss mån blir den andra eller tredje föräldern viktigare än en vanlig mamma som är med från början och stannar, för en förälder som kommer senare måste vara tillräcklig för att fylla upp besvikelserna innan.

Men jag skulle ändå inte kunna se mig som allt för ett barn. Mamma är här. Ja, såklart. Men det räcker inte tyvärr, om det vore så enkelt.