Om mig

Mitt foto
Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.

onsdag 21 juni 2017

Adoption av stulna barn

På UR kan man titta på dokumentärserien Smugglarna. Det handlar om bland annat human trafficing och - adoption. (Se den här.)

Jag får spader på alla dokumentärer som börjar med att en journalist säger "Jag trodde att adoption var så oskyldigt och gott". Det är väl självklart att adoption i grunden är förfärligt. Ingen vill bli gravid utan att vilja bli gravid. Ingen vill föda ett barn för att lämna bort det. Inget barn vill bo på barnhem sina första tre år eller så. Det är väl inte bra för nån. Men när det nu är så är adoption inte det sämsta alternativet.

Faktum är att jag hellre skulle vilja födas i Taiwan än i Sverige om mina föräldrar inte kunde ta hand om mig. I Taiwan blir man då nämligen aktuell för adoption. I Sverige blir ytterst få barn över ett år aktuella för adoption, även om föräldrarna aldrig kommer att kunna fungera som föräldrar, eller är avlidna. Man är för gammal, om man är svensk bebis. Är man inte svensk bebis kan man adopteras i åtskilliga år till. Och hellre än att vara någons fosterbarn skulle jag vilja vara någons barn.

I alla fall: Smugglarnateamet åker till Kongo. Kongo är ett land i ganska djup kris. UD avråder svenska medborgare från att resa dit. Det är våldsamt och rörigt. Och där är det såklart haywire med adoptionerna. Det leder dokumentärteamet till slutsatsen att "internationell adoption" är haywire.

Det är fasansfullt att föräldrar blir avlurade sina barn och att barn blir sålda. Ingen vill ha det så. Ingen adoptivförälder vid sina sinnens fulla bruk vill ha någon annans barn.

Sverige samarbetar inte med Kongo i adoptionsärenden, eftersom endast länder som tydligt kan redovisa varifrån barnen kommer är aktuella som samarbetspartners. Det gör att Sverige i första hand samarbetar med länder som är rika, för annars är det svårt att ha ordning på folkbokföringen. Inte heller samarbetar Sverige med länder där det är inbördeskrig eller naturkatastrofer som kan splittra familjer tillfälligt och utan att föräldrarna valde att skiljas från sina barn. (Ingen väljer frivilligt att skiljas från sina barn. Men medvetet, kanske.)

Internationell adoption i en svensk kontext är alltså inte sådan att barn luras från föräldrar. Det vore bra om fler länder, bl.a. USA och Frankrike skärpte sina regler kring internationell adoption. Men felet med internationell adoption i Sverige är inte det som redovisas i dokumentärserien. Jag vet att många som ser den serien tror det, nu tror de att de vet allt om hur internationella adoptioner går till.

Men som i Kongo ser det inte ut om mottagarländerna är schyssta. Och jag tror att Sverige är ganska schysst. Det kan nog bli bättre, men inget taiwanesiskt barn är bortrövat. Kanske är situationen inte helt lyckad i Taiwan. Men ingen förälder blir avlurad ett barn. Det vet vi, som vid ett tillfälle inte adopterade ett taiwanesiskt barn, för att organisationen inte var säker på att barnets mamma helt förstod innebörden av en internationell adoption. Då blev det ingen adoption. Det barnet blev inte vårt. Det var bra.

Att Sverigehuvudsakligen samarbetar med rika länder gör också att den gamla snyfthistorien om hur svenskar räddar fattiga arma barn ur svält och från soptippar inte är sann. De barn som kommer hit har oftast bott i fosterhem eller på barnhem, där de fått vaccinationer, operationer, mat och vitaminer. De har fått kläder och pedagogiska leksaker. Det går alltså inte att lägga darr på stämman och säga att "adoptioner är av godo och räddar små barn".

Det adoptioner gör, i Sverige, är att ge barn som är mätta, rena, varma, klädda och vaccinerade en familj. Det var bara det de saknade. Och inte kunde få där de var. För hade de kunnat få en familj där de var hade de fått det. Det är förutsättningen för internationell adoption i Sverige. Säkert med undantag. Men i grunden är det så. Ingen smuggling.

2 kommentarer:

  1. Word! Tänk om dina texter var de som spreds i media i stället för alla dokumentärer som inte berättar hela historien. Varför inte poängtera att det ni ser här fungera inte så i Sverige, så att det blir klart och tydligt och inga missförstånd. Det är fegt och dåligt att inte berätta hela sanningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att sanningen är mindre medial. Det är en bättre story att någon blev bortrövad än att en tråkig situation blir löst på ett relativt bra, men kanske inte helt perfekt, sätt...

      Radera